Material hemma

Om jag har mycket plast hemma? Nä, faktiskt inte om jag tänker efter.

Jag har mest:

Trä

plåt och porslin

Har mest plast som hushållssprylar

som burkar, bunke eller sådant

Psst.. har skrivit lite om mina funderingar kring min praktik

på Facebook för jag anser att de passar bäst där.

Bilder från min dag

På förskolan har de en stor och jättefin babuzska

Skrivit en lapp som sattes upp vid ytterdörren så

föräldrarna ser vem jag är

Börjar inse att jag liknar min mamma alltmer..

Små tultande ben

Jag är på skolan 2 dagar i veckan och 3 dagar på förskolan.

Så idag var jag på förskolan. Ska dit i morgon o övermorgon.

Avdelningen för hörselskadade och syskon ligger precis bredvid en avdelning för andra hörande 1-3 åringar.

När vi var ute på gården, kunde jag inte låta bli titta på de allra minsta barnen som stapplade omkring med sina små knubbiga ben och armar.. Det pågick en inskolning då och det var ett riktigt små tvillingpar som tultade omkring i sina färgglada fleecetröjor och riktigt coola mössor. Åh, vad jag glömmer fort hur mina flickor varit så små.

Praktik och teak

Jo, min första praktikdag gick bara bra. Det visar sig att jag inte är den enda praktikanten i hörselklassen. Det är två tjejer till som går på gymnasiet som ska vara där i några veckor.
Jag hade bara trott att de hörselskadade eleverna kunde lite handalfabet.
Det är bara personalen som använder lite teckenspråk, kan man säga. Kanske det dyker upp några tecken från de eleverna längre fram.

En undrade hur jag kan ha råd med loppisprylar. Jag lägger inte mycket pengar  på godis och de prylarna jag fyndar kostar oftast fr 5-30 kr.. Mer eller mindre än en chokladkaka.
Under lunchrasten tog jag en liten promenad till Kupan och hittade en brevställ med en ful apa i teak.
Den apan påminner lite grann om den kända danska retroapan. Och en babuska (rysk docka) men man kan inte öppna den. Dessa för samma pris som en glass.

Brevställ

Babuska

Min arma laptop

Använder min gamla dator nu för det går inte att använda min minidator.

Den är kraschad och i dem har jag sparat länkar till alla bloggar och andra hemsidor

som jag brukar besöka varje dag. Bilder och andra dokument..:(

Jag får hoppas jag kan hitta era bloggar snart.

Imorgon börjar jag på min första praktik på Brynässkolan.

Önska mig lycka till..

Pizza och plagg

Varit på bytardag i Säbrå församlingsgård.

Det var som vanligt trångt och svettigt

Den här gången fick flickorna plocka ihop plagg själv som de gillar

som lades i en IKEA kasse.

En timmes tittande och en timmes kö blev det sammanlagt.

Sen blev vi och morföräldrarna inbjudna på pizza hos barnens pappa.

Flickorna hade gjort en rolig inbjudan och bordplacering med namn och teckningar efter våra intressen.

Underbara Snövit önskade

oss välkomna

Busfröna och jag

Mitt bordsplaceringskort :)

Skön dag med barnen

Jag och Miranda och hennes

Pinkie

Elvira i hennes fina huvjacka

som hon fått av sin mormor

Miranda har en i svart som hon

har på den första bilden

Bordsduk för 10 kr på Kupan.

Ville ha en i somrig färg

Ett av vårtecken: kulor i mängder

Är bara lite bekrymrad över min laptop

som verkar har kraschat.

Får se om den kan räddas men annars

har jag en gammal som jag kan använda

Snöplask

Inte klokt vilket snöväder det var idag när jag åkte norrut med tåget.

På väg till stationen, blev jag rejält blöt om fötterna för jag hade tunna sneakers på mig.

Plask o vatten överallt.

Självklart blev tåget försenat pga vädret.

Längtar tills tågtrafiken klarar alla väder utan krångel.

Längtar också efter tunna kläder.

Visar en bild på en av mina käraste fynd..

Ströare av 50 tals plåt.. Orange

Kärlekskickar

Läst lite artiklar om övershopping eller shoppingberoende och Thomas Di Leva.

Thomas Di Leva försöker föra fram kärleksbudskap men även han är mänsklig och kan inte föra det till fullo. Det är många som är cyniska mot sådant. Han har liksom vi andra haft motgångar. Han citerar Buddha om att även solen har sina fläckar och menar att smärtsamma erfarenheter alltid leder till utveckling. Övershopping och solens fläckar har något gemensamt, nämligen kärlek.
Om vi älskar oss själva går vi igenom motgångarna på lindrigare sätt. Genom att älska oss själva, har vi lättare att känna kärlek till livet och allt annat.
Dessa ständiga kickar och grejorna som pysslas hela tiden är tydliga signaler att de inte har riktigt kontakt med sina emotionella känslor. Att det ska kickas hela tiden.

Vem är då jag och vad är mitt riktiga jag? Jag har nog trott att jag känner mig själv väl men tydligen är det inte så. Idag slås jag fortfarande av att hur jag tänker och känner mig. Sådana tankar viftades bort för många år sedan när jag inte vågat lära känna mig själv. Eller så var jag omedveten?
Livets skola pågår fortfarande

Tystnad och stillhet

Igår på Frälsarkransens träff pratade vi om Tystnadspärlor.

Om hur vi brukar stanna upp och känna av tystnaden och stillheten.

Många är rädda för tystnaden och vet inte hur de hanterar med den och försöker

 fly genom att göra en massa saker.

Bara för de måste eller bara för stillheten kan kännas uthärdig eller plågsam.

Genom stillheten får vi bättre kontakt med vårt inre och kroppens signaler.

Tystnaden kan tolkas olika hos var och en.

Skit i måsten och bara slappna av med en godispåse och en bok som jag gjort idag

Fast min bok var olidligt spännande, att det inte blev

någon stillhet som jag önskat.

Hur kan man känna det när man läser om hur det var

på ett"dårhus" i slutet av 1800 talet där sköterskorna

bara misshandlade de intagna av skoj. Brrrr

Om man vill vara fin, får man lida pin

Nämen, vad händer?

Aj aj, den dumma trimmern

är på mig!

Vad ynklig jag känner mig.

Min tjocka päls är borta!

Måste ju testa min nytrimmade päls ute

Det känns tryggt att vara i  husses famn

Dagen i Sthlm

Har varit i Stockholm över dagen och deltagit som representant från Uppsala och Västerås stift i ett redaktionsråd för Svenska kyrkans nya tidning för teckenspråkiga.

Dövas kyrkoblad får alltså nytt och modernt format med mer spännande innehåll.

Nytt namn också, men det är ännu ej bestämt vad tidningen ska heta.

Vi har sett layout och kommit med synpunkter för de kommande nummer.

Jag skulle gärna vilja se flera döva representanter till redaktionsrådet.

Är ni intresserad av tro och livsfrågor och kan tänka er att representera, får ni kontakta er stift.

När jag skulle till träffen, irrade jag omkring en halvtimme i regnet pga en torftig vägbeskrivning.

Så jag var rätt blöt när jag hittade dit till de andra.

Men det har varit en givande dag med många ideer och förslag.

Förslag diskuterades inför det första numret som skall

komma i juni

Efter en viss letande bland gömmorna hittade jag en bild som jag inte vet hur den hamnat dit.

 En bild på vår första höstermin. Där finns faktiskt Tjohalia med. Annars handlade bilderna mest från klassen och lektionerna.

Fr.v Anna Sofia Såthe(Lilja) Lisbeth Wikström, Camilla Eklöv,JAG

Främre raden, Roger Såthe och Jan Nyström

Kul minne

Kunde inte låta bli scanna den bilden för jag tycker

vi såg rätt roliga och gulliga ut.

Från vänster: Jag, Lisbeth W, Anne Maj M och Agneta J

Vi var tydligen på någon bussutflykt. Förmodligen

till Nordviksskolan

Bokslukare

Jag är nog inne i en bokslukarperiod nu. Plötsligt slukar jag en massa romaner på kort tid

De senaste böckerna har handlat om människorna i den viktorianska London

Oftast vid den här årstiden längtar jag dit. Det är något med den staden.
Jag har möjligen levt ett tidigare liv där och säkert under regenten Viktorias tid.

På den tiden var det ju smutsigt och dödligheten var väldigt stor. Fabriker, fattiga människor, smuts.

Den senaste gången jag var i London, var det med min klass från Västanviks folkhögskola för över 10 år sedan. Vi gjorde bl.a en Jack Uppskärarens vandring . Besökte ställen i East End.. Men tyvärr är det så mycket förändrat att vi vandrade bland moderna byggnader o gator.

Ja, det är något visst med London.

Klart med praktik

Nu är det klart att jag ska praktisera på en förskola och grundskola med hörselskadade och barn med CI.

Har träffat hörselpedagogerna och de verkar vara duktiga på teckenspråk. Det ska bli intressant få en inblick i deras vardag med barnen. Jag börjar om två veckor och kommer att vara där till skolavslutning.

I fredags

När Elvira ville ha egentid med sin mamma, valde vi ta en promenad till en mataffär som ligger i närheten. Bredvid en pizzeria finns det en liten loppis som ägs av en skäggig gubbe. Jag brukar kolla när jag är hos mina föräldrar. Elvira valde en porslinmålad löv till sig själv. Vi valde en bricka till Miranda, men tyvärr ville hon inte ha den. En vit skål av flussglas till mig. Fick reda på det namnet från min mamma som verkar ha bra koll på glas och porslin

Det vita rådjuret matchar den nyfyndade skålen

Eftersom Miranda inte ville ha den brickan, fick den följa med mig hem

Oh, vilken sida!

Fann precis en underbar sida om dövmedvetande och dövkultur..
Kolla gärna in här..
"Döva vet bättre om döva" Visst stämmer det?

Förhandsbokad ledsagning

Inne på H-sands resecentrum, finns det en möteplats

för synskadade som förhandsbokat ledsagning.

Hade aldrig sett liknande, inte ens i Gävle

Hur är det på andra ställen? Vet någon?

Summering från H-sand

-kaffe-bullar-kärlek-husesyn-foton-vin-ostbricka-kramar-tidningar-bok-godis-sol-

osminkad och ostylad hemma hos föräldrar

30 år sedan

Bilderna är 30 år gamla snart.

Första bilden föreställer skolavslutning

på Kristinaskolan, där avgångeleverna

har en dansuppvisning

Fr v. Katarina Lagergren, Lena Lindroth, Desiree Svensson

Catharina Leuenberger (Wiklund) Britt Hashiguchi (HOlmgren)

Vet inte vem hon med ryggen är.

Den andra bilden föreställer en skolgård utan lekplats.

Den började byggas 1981-1982 tror jag. Rätta mig om

jag har fel

Nostalgisk

Vad nostalgisk man känner sig efter ha sett många bilder på mig som liten,
speciellt de första åren i Härnösand. Man kan se att staden har förändrats mycket och även
Kristinaskolan. Lägger upp bilder sen.
Ser att SB också har blivit nostalgisk.. Kolla hennes sida där vi klädde ut oss som 10 åringar

Glassmycken

Fått ett vackert smycke av glasfusing

som min faster Britt Inger Björkén gjort

Den blir min tidiga födelsedagspresent

Den är min mammas

Britt Inger gör gärna smycken på beställning

Snart

Snart...snart åker jag norrut och liftar med flickorna, deras pappa och de nyblivna tvååringarna Kurre och Snövit.

Vy över Södra Sundet i Härnösand.

Nu har snön säkert smält en del

Min inre tvättmaskin

Tankarna smög fram efter samtal med några av mina vänner om min nuvarande situation. Jag känner att många av er funderat varför jag utsätter mig för den situationen. Jag är faktiskt tacksam över det.


Hur kan man vara tacksam genom att utsatta sig för de sakerna? Genom dem känner jag att jag växt mycket som människa. Känner att jag börjat hitta mitt inre och förstår nu vem jag egentligen är. Jag har gett så mycket från mig själv till mina tidigare kärleksrelationer, att jag tappat bort mig själv. Att jag inte visste längre vem jag var. Inte ens mina egna behov. Jag hade trott att man ska känna så genom att ge bort mig själv. Lyssnat på vad folk säger och tagit mina beslut efter dem. Jag hade inte längre kontakt med mina egna känslor och inte ens lyssnat på dem.

Genom mina egna något drastiska beslut var jag plötsligt inne i min inre tvättmaskin och surrat ett tag och kommit ut något omtumlad, men ren. Nu håller jag på att stryka bort de djupa linjerna på mig själv. Jag får mycket kärlek från allt och alla genom en stärkelsespray.

Grattis Kurre och Snövit 2 år!

Så små var de för två år sedan

Miranda håller i Kurre och Elvira i Snövit.

De visste ej att de skulle hamna i samma hem

De var så tajta som kattungar och är det fortfarande.

Grattis Snövit och Kurre!

För er som inte vet, äger flickorna dem och de bor

hemma hos flickornas pappa

Gnällinlägg!

Sitter och är något oroad över ekonomin.
Har inte mycket kvar och så ska jag ha barnen i några dagar och sen åka tåg med dem hem.
Det går ju inte.. Pengarna räcker inte ens till mat och tågbiljetter. Om två veckor får jag min A-kassa men då har de gjort några dagars avdrag för de dagarna som jag jobbat. Får inte lön förrän NÄSTA månad.. Hur fan, får jag ihop pengarna till räkningarna?
Jag gillar inte systemet med A.kassan, aktivitetstöd och den hela jävla byråkratin.
Om jag börjar med arbetspraktik, får jag inte bli SJUK för då gör FK avdrag på stödet.
Då får jag mindre än A-kassa. Det är egentligen bättre att  ha A.kassan kvar. Sjukt va..
Det där med arbetspraktiken.. hur fan tänker regeringen? Hur många får jobb genom det? Folk bara slussas runt när praktiken går över.. Det är bättre med riktigt jobb..
Folk som säger att det är bra att tjäna extra pengar genom vikariatjobb..
Visst bara de har grundtrygghet, men det har jag inte. Jag lever faktiskt på existensminimum..
Sorry, det blev ett gnällinlägg.

Knoppen och kroppen

Är helt trött i knoppen och kroppen.

Har nog sovit i två timmar nu

Idag var min sista dag som vikarie hos ett eget boende med ADL stöd

Det kändes lite olustigt att veta igår att många ordinarie personal undviker

vara ensam med boende. Att det är mest vikarier som jobbar där. Ensamma

När det händer saker som utbrott och sådant är vi vikarier extra sårbara.

Nåja, det har ..peppar..peppar.. ta i trä.. inte hänt mig något än.

Men det känns lite i skallen med tidiga morgnar och inte alltid ha tillgång på kaffe.

Ja, just det..

Jag är sann mot mig själv och andra.

Är ni andra också det?

Glad Påsk!

Plötsligt märkte jag att några besökare hamnat hit genom Folkbladet och fått  reda på att självaste Underbaraclara länkat hit för jag hade skrivit om hennes fina tidning.

Önskar mina besökare en riktig Glad Påsk!

Här är det Elvira som klätt ut sig till en påskkärring

Vill ha gärna ett stort påskägg med en utomlandsresa

Bilder från idag

Barnen och deras pappa kom förbi på middag hos mig, innan

de fortsatte till Örebro.

De hade med sig mycket saker till mig.

Saker som jag inte kunnat ta med på tåget, bl.a

min gula kaffebryggare

Självklart blev min kamera flitig använd av linlusen Elvira

Snövit sniffar på ett sko

Kurre inspekterar lägenheten

Så trött ser jag ut efter en lång dag

Elvira fotar sig själv i en spegel.

Hennes pappa står i bakgrunden

Miranda vilar i soffan

Försöker sträcka på halsen för att slippa dubbelhakan