Ett bra uttalande tycker jag.
Jag tänkte mycket på hur angripande förorsakat en massa onödigt lidande
för döva, till exempel Fritz Moen från Trondheim
I söndags sändes TV programmet Sanningssökarna.
Det handlade om en döv man, Fritz Moen som dömdes 1978 för ett sexualmord som han inte begått.
Han hade läst om mordet och trodde sig förvänta svara när han blev förhörd av polisen. Polisen och rättegången tolkade det som han hade erkänt.
Han, liksom många äldre döva såg hörande ha en stor makt och gjorde saker som förväntades av hörande.
Fritz hängde inte med i rättegången och blev förvirrad när han låstes in.
Fritz beskrevs som utvecklingsstörd, men när jag tittade på programmet, såg jag bara en olycklig, missförstådd man som hade lite problem med abstrakt tänkande.
Många som levt förtryckta i institution har utvecklat det abstrakta tänkande och har lite svårigheter med empati. De är sk levande nickedockor. De nickar och säger allt är bra.. Hörande har så rätt osv.
Fritz Moen satt 18 år i fängelset för ett mord som han inte begått och blev frikänd från mordet, efter sin död. 18 år i onödigt lidande!
Journalisten Tore Sandberg beslöt för att reda upp fallet Fritz Moen och blev rätt berörda till slutet och såg Moen som vilken man som helst som gillade kryssa, läsa tidningar och älskade Liverpool.
Det programmet berörde mig och skapade många tankar om de äldre döva och eventuellt oss yngre när samhället angriper vår kultur av okunskap..
Ingen ska behöva bo ensam i ett äldrehem eller vårdas ensamma. Eller leva som halvspråkiga individer..
Översatt till teckenspråk
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar