30 dagar/ dag 6

Min dag

 ..började med att jag och Rolf förberedde årsmöteshandlingar för utskick

Här sitter jag på kansliet, något trött och hängig

Energiknippet Rolf som är 75 år var väldigt pigg

Han skulle vidare och spela bridge med några vänner och i morgon skulle han tävla i pimpelfiske

  Efter kansliet såg jag att solen sken så vackert men 

min kropp sa ifrån så jag gick direkt till soffan för att vila

 Tänkte läsa min favorittidning Family Living men orkade inte och sov bort två timmar

Jag behövde tydligen mycket sömn trots jag sovit mer än 8 timmar i natt

 Blev kaffesugen efter vilan

 Satte igång med diskning

Bloggat på Teckenfyran om kallelse till årsmöte

Här använder jag mitt nyinköpta tagentbord till min mini PC

eftersom tangenterna på datorn gick sönder efter ett litet missöde

Kvällen är inte slut än

Det blir nog mat och sen soffan

i hopp på en piggare dag i morgon

Kul perspektiv

Jag hittade den roliga serien i en tidning som heter Teckentydaren som
kommer från Stockholm Dövas Förening.
Jag tycker den är kul så jag delar av den till er.

 Ni får klicka på bilderna så ni ser bättre

Helgmys

 Så kan det gå om man tjuvfotar med mobilen

Elise och Elvira

30 dagar/ dag 5

Vad är kärlek?

 

 Bilden säger allt

 

Det finns också en annan slags kärlek

Mer än den som sker mellan ett par, djur eller barn

En inre kärlek

Kärleken till dig själv

Insikten till den sanna kärleken dyker upp

när Du känner kärlek till dig själv

Genom god kontakt med dina egna känslor och acceptans

Allting känns mycket lättare

med kärlek till allt och alla

Omgivningen blir ljusare och annorlunda

Motgångarna känns lindrigare

med en inre trygghet

Kärlek till dig själv

Sussi

30 dagar/dag 4

Vad jag har ätit idag

En supergod linssoppa med spiskummin och turkisk yoghurt innan träffen på Olofsgården. Till middag blir det köttfärssås med pasta.
Tyvärr funkar inte min dator. Blir ev nytt inköp.

Fia och Majken

Sänt från min Nokiatelefon

Tolkkvalité

Jag läste precis om tolkkvalitén i det senaste numret av Dövtidningen.

Det ämnet togs upp vid ett tolkforum i Lund för över en månad sedan.

Det ämnet är alltid hett för många tycker att kvalitén på tolkarna har försämrats.

Ingen vet riktigt vad det kan bero på.

Några intressanta händelser togs upp i tidningen, som händer oss väldigt ofta.

Som inte känns roligt och som är oerhört jobbigt.

En hade utvecklingssamtal med en lärare och märkte att barnet vägrade fortsätta vara med på samtalet eftersom det inte kände igen mamman genom tolken. Den känslan försvann när tolken kom med egna tyckanden. Jag kan tolka detta att den rätta känslan försvann genom översättningen.

En gjorde ett professionellt anförande på jobbet men märkte att omgivningen tittade nedvärderande på den döve. Tolken hade översatt så att nivån blev lägre än så.

Vad jag märker själv är att tolkarna har sämre metakommunikation dvs grammatik och känslor som finns i ansiktet. Det är oerhört viktigt med grammatik i ansiktet.

Jag noterar att mina döva vänner använder väldigt mycket av ansiktet när de tecknar..

De kanske använder lite av händerna men MYCKET av innehållet ligger i ansiktet.

Igår hade vi två tolkar med oss när vi träffade en på kommunen.

Jag märkte att en av dem var väldigt stel. Uttryckslös. 
Jag vet inte om de andra döva märkte det men jag upplevde att innehållet försvann mycket så jag fick anstränga mig extra för att förstå henne

30 dagar/ dag 3

Mina föräldrar

Min mamma träffade min pappa genom min morfar.

Min mamma såg honom när han kom åkande med sin bil tillsammans med hennes pappa.

Hon funderade först vem hennes pappa åkte med men när hon tittade efter  

blev hon lite glatt överraskad.

Killen som skjutsade hennes pappa var snygg och cool

med polotröja och svart skinnjacka.

Han hade en snyggt kammad 60 tals frissa.

 Det blev en dejt och sen fleraflera. Året var 1967.

Mamma var 18 och pappa 21

1970 kom jag och min bror 1974

Mina föräldrar idag

30 dagar/ dag 2

Min första kärlek

Jag minns ingen dagiskärlek men däremot de första åren på skolan.

Jag och en flicka slogs om en pojke i vår klass.

En liten söt mörkhårig pojke som älskade att dagdrömma sig bort till rymden och naturen.

Nu när jag tänker efter, tyckte jag ju mycket om den flickan också.

Jag förstod det bara inte riktigt och minns väl att jag gav henne ett fint halsband av silver med hänge i julklapp och hur ledsen jag blev när jag fick hennes hemmagjorda julklapp som var en tomte i filttyg.

Jag var sju år då.

Det halsbandet valde jag själv med omsorg men som aldrig användes av den flickan.

På gamla bilder ser jag ofta mig hängande över den flickan. 

Kramades och leendes

När den flickan blev äldre, var hon omtyckt av pojkarna. Jag blev lite avundsjuk.

Jag trodde först att det var för att pojkarna inte jagade mig, men i efterhand var det 

säkert på grund av hennes minskande uppmärksamhet på mig.

Jag försökte ägna mig åt den söta mörkhåriga pojken men det funkade inte riktigt.

Den rätta känslan fanns bara inte där.

En annan flicka tog hans hjärta och de är gifta än idag.