Fick ta i kragen och trotsade snövädret för att vara med veckomässan med soppan
vilket jag är tacksam för. En fin avslutning på sopplunchen med ett välbehövligt småprat.
Vi kunde inte låta bli prata om vår situation på arbetsmarknaden.
En av oss står mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen och är helt utan ersättning.
En annan var lite orolig över brevet hon fick från sin arbetsplats som skall läggas ner.
De rådde henne att börja tänka över sin situation och att hon skulle börja söka ett nytt arbete.
Vi duger ju men självkänslan får ju ett törn efter varit "hemma" för länge
och får inte direkt mycket stimulans och peppande från omgivningen..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar