L-G, Diana, Mia och hennes son Kevin
Per Anders med sina barn Elise o Edwin, Åke
Cim och jag
Fikat gick faktiskt jättebra.
Snart ska vi planera nytt program inför våren 2011.
Jag har fortfarande inte hämtat efter händelsen med knäet
för det blir fort trött om jag står för länge.
Det var en rätt rejäl smäll i torsdags, att knäet drogs bakåt men
ingenting är trasigt, känner jag.
Usch, ibland funderar jag på varför allting hände på så kort tid?
Det är väl en slags prövning, men för vad?
2 kommentarer:
Vad kul för dig på dövas dag!!
Men vad tråkgt med knä..
Har du nån en pall och en kudde så du kan vila knä...
Men jag skickar dig en bamsekram samt en chokladkram oxå =)
Så söta ni är du o Cim
hehe
Skicka en kommentar