Jag vet inte om ni såg den dokumentären igår med ett äldre dövt par som beslöt att operera Cochlea Implantat för att få hörsel. De har inte hört i hela sitt liv.
Men när jag satt och såg på det programmet, förstod jag varför de valde CI.
De var uppvuxen med en sträng oralmetod på en dövskola, som var ett institut på den tidens Amerika, liksom de flesta länder som Sverige. Alla skulle normaliseras till hörande så mycket som möjligt. Det var ingen som tänkte på barnens identitet utan allting bara fokuserades på hörsel och tal. Teckenspråk var väldigt fult då. Barnen smygtecknade till varandra eller så låtsades de vara hörande. Sallly och Paul blivit äldre och skulle fortsätta studera hamnade de i andra skolor med hörande utan tolk. De ”gömde” sig genom att inte synas.
Jag blev lite beklämd när Sally berättade i programmet att hon försökt vara hörande som möjligt när hon var yngre och köpte en grammofon. Bara för hörande gjorde det. Hon levde med ”musik” ändå genom basen.
Sally och Paul har tre barn och knappt av dem kan teckenspråk. Men jag såg iallafall att en av döttrarna använde lite teckenspråk när Sally opererats.
Hela filmen handlade bara vilka förväntningar de har av operationen, hur deras barn och gamla föräldrar tyckte.
Ingenting i dokumentären sades det om teckenspråk, identitet, socialt umgänge.
Jag fick det intrycket att det paret levde lite isolerat.
Var är deras döva vänner? Dövförening? Om de hade ett mer rikt social umgänge, skulle jag nog tro att de inte längtade så efter CI och uppleva som hörande gör. Vara enligt dem, helt normala.
Vi är väl normala? Vi har bara ett trasigt sinne.
Vi vet ju att det inte går att ersätta synen eller hörseln efter så många år när kroppen vant sig vid att vara utan dem.
Jag som en treåring i en förskola i Umeå
Även jag skulle ha hörapparaterna på mig
Det var inte så särskilt bekvämt att springa omkring och leka
i dem eftersom de klämde och gjorde så ont när vi ramlade
och slog oss, speciellt i öronen. Minns jag blödde lite en gång när
jag fick en rejäll smäll på en av öronen
Jag ser nog lite förskräckt i den bilden.
Jag vet inte hur mycket jag förstod den tiden pga bristande kommunikation