Utanförskap

Jag sov lite oroligt o dåligt i natt.
Jag har längtat så efter att få trygghet och stabilitet men nu har det inte blivit som jag tänkt mig.
Jag har inte kunnat påverka min praktik för utanförskapskänslan blev större än jag trodde.
På en arbetsplats ska man utvecklas, växa, kunna påverka, vistas i en god miljö och få information.
Det har inte fungerat riktigt som jag hoppats men det har jag ju full förståelse över varför det blivit så. Jag har känt att min självkänsla och självförtroende börjat tyna och att jag börjar tappa motivation.


Idag ska jag träffa min AMS konsulent och i morgon hela köret.
Det känns inte så givande just nu men AMS konsulenten blev helt överraskad över det hela, trots jag påpekat hur jag känt mig innan. Det kändes som AF bara propsade på att jag skulle fortsätta..
Jag har alltid önskat få jobba med vuxna döva. Inte vårda dem, utan mer som stötta,vägleda..
Få dem må bra.. känna glädje och trygghet.. Hur kombinerar man detta yrke? Vad blir det då?