måndag 19 juli 2010

Livets flod

Jag stannar upp och känner efter
Känslorna av maktlöshet och modlöshet strömmar inom mig
Som virvlar, som stormar
Jag flyr inte från dem utan tar emot de känslorna
Jag känner efter om de är mina eller om det är något jag fått till mig
Tårarna rinner nedför och jag accepterar dem
Låter dem rinna fritt
Jag vet jag inte är ensam
Inte ensam om de känslorna
Det är helt naturligt
Ingen vågar prata om dem
Jag vet att jag ska känna tillit till livets flöde och följa med i strömmen
Det finns saker i floden som slår eller pushar en
Floden kan vara kort, lång, krokig eller rak
Min flod är lite krokig men jag följer med i strömmen och
försöker känna tillit

1 kommentar:

Emma sa...

Är det en dikt? Så fin!. Kika gärna retur till min blogg ang loppis & antik ;-D Vill veta vad du tycker...