Tillgänglighet

Vaknade och låg en stund i sängen.
Funderade lite om osynlighet.
Att den är en del av vår vardag, vi som inte hör.
Vår funktionsnedsättning är osynlig och vi blir lätt bortglömda
när all information i samhället är på ljud.
För ett tag sedan blev mitt tåg 3 timmar försenat.
Min resegranne, en ung kille märkte att jag var döv så
han tog en penna och började skriva på en tidning.
Det var något signalfel.
Jag blev glad att han delgav den lilla information till mig.

Vi passagare som skulle till Härnösand, fick vänta länge på
en buss.
Vi var osäkra om den skulle komma någon gång.
Folk började bli oroliga och ringde en del samtal.
Jag stod och var osäker.
Jag kände att jag var tvungen att gå runt och fråga
vad som skedde. Få till mig information.
Det fanns ju ingen skylt som meddelade detta.
Jo, bussen kom till slut.. men ändå.

År 2010 ska Sverige vara tillgängligt för alla.
Det har Sveriges riksdag bestämt.
Men har alla kommuner börjat anpassa för alla med olika funktionsnedsättning?
Alla med synlig funktionsnedsättning har något gemensamt: hörsel.
Många glömmer därför bort oss som inte hör och det måste vi uppmärksamma.
Vår riksförbund kan inte göra allt själv. Vi måste börja med det lokalt.
Hjälpas åt..

Nu blev det en lång blogg:)