Just nu tänker jag på att skriva den listan
När jag vaknar på morgonen brukar jag ligga o dra lite men annars är jag morgonpigg
Min mobiltelefon är en enkel N8, vill gärna ha en finare när jag har råd
Imorgon kommer jag att träffa mina barn
Ikväll skall jag softa
När jag bakar blir det sällan, oftast muffins och kakor med barnen
Sist jag grät var imorse när jag tänkte på dem som lidit i onödan av okunskap
Kärlek är magiskt, märkligt och gåtfullt
I somras var jag och badade ofta
Jag pratar inte i onödan. Gärna kort och tydligt
Jag lyssnar ofta
Jag är sämst på att städa
Jag är bäst på att göra folk glada
Den bästa känslanär glädje
Jag är rädd för orättvisor
När jag lagar mat blir det ofta fort Jag brukar få komplimangerför min kreativitet
Jag glömmer aldrig alla mina ljusglimtar
Jag vill ha en fast inkomst
Det handlade om en döv man, Fritz Moen som dömdes 1978 för ett sexualmord som han inte begått.
Han hade läst om mordet och trodde sig förvänta svara när han blev förhörd av polisen. Polisen och rättegången tolkade det som han hade erkänt.
Han, liksom många äldre döva såg hörande ha en stor makt och gjorde saker som förväntades av hörande.
Fritz hängde inte med i rättegången och blev förvirrad när han låstes in.
Fritz beskrevs som utvecklingsstörd, men när jag tittade på programmet, såg jag bara en olycklig, missförstådd man som hade lite problem med abstrakt tänkande.
Många som levt förtryckta i institution har utvecklat det abstrakta tänkande och har lite svårigheter med empati. De är sk levande nickedockor. De nickar och säger allt är bra.. Hörande har så rätt osv.
Fritz Moen satt 18 år i fängelset för ett mord som han inte begått och blev frikänd från mordet, efter sin död. 18 år i onödigt lidande!
Journalisten Tore Sandberg beslöt för att reda upp fallet Fritz Moen och blev rätt berörda till slutet och såg Moen som vilken man som helst som gillade kryssa, läsa tidningar och älskade Liverpool.
Det programmet berörde mig och skapade många tankar om de äldre döva och eventuellt oss yngre när samhället angriper vår kultur av okunskap..
Ingen ska behöva bo ensam i ett äldrehem eller vårdas ensamma. Eller leva som halvspråkiga individer..
Jag brukar följa diskussionen på Facebook, i en grupp som heter Deafhood.
Det är några som brukar kolla internationella vloggar med döva från hela världen
Allt fler internationella vloggar kommer med oroande vloggar om att deras dövskolor
håller på att läggas ner eller integrereras med hörande. Ett stort hot mot teckenspråk.
Jag kommer tänka på en tjej som höll i manifestationen under Teckenspråkets dag,
Julia Gezelius säga under ett tal och sa bl.a hon inte vill att undervisningen ska vara på "halvt språk".
Inte flytande tal, inte flytande teckenspråk.
Undervisningen är numera anpassad efter tecknad svenska med tal.
Det är inte riktigt teckenspråk.
Vad är det som händer i världen? "Vi har fått virus från CI-aktivister" inflikar en i diskussionen om en vlogg från Frankrike som vädjar oss alla börja jobba med en demonstration mot alla som funderar stänga dövskolorna. En annan påminner oss om att vi inte ska glömma bort vår stora förebild Lars Kruth som var en av initiativtagarna till att vi fick teckenspråk som ett godkänt språk. Lars sa alltid att vi inte får slappna av för det finns alltid oralspöken bakom hörnet..
På plattan i lördags under utropet " Döv självklart!" lade vi märke till religiösa fanatiker gick omkring oss med lappar.
Tommy Fransson som är en av "artisterna" lade också märke till detta och skriver på Facebook.
Jag återger hans text:
"Tycker att det var tragiskt igår på Plattan när religösa fanatiker tyckte synd om de döva och började be för dem. De led så för att döva inte kunde tala. De grät när Nicklas framförde Älgen säkert för att det var sååååå synd om honom. De ville komma upp på scen och be för alla och läka alla! Ja jisses.. Garvade gott. De kunde inte se den styrka och glädje som alla uttryckte från scen och nedanför. Att man kan vara så avskärmad från verkligheten! Men jag vill verkligen tacka för att jag får vara med om detta i mitt liv, att kunna teckenspråk och få vara med om detta fantastiska. Jag hoppas verkligen att fler tolkar vågar vara med i gruppen och känna styrkan! Kram på er alla!!!"
