Ett ögonblick
Vi var på en bouppdelning efter min mammas farbror
Vi passade på att besöka min mormor på ett demensboende
Hon blev glad över vårt besök och såg på mig och sa:
- Dig känner jag igen
Med en nick och glimt i ögonen
Under vårt besök satt hon väldigt stilla och betraktade oss
Vi stannade där en stund
Jag passade på att stryka mormor på kinden
Sen skulle vi åka hem
När vi gick ut från rummet, passade jag på att kasta en sista blick på
mormor som också tittade på mig
Som om hon sa:
Hejdå, vi ses inte mer
Hon valde att lämna jordelivet två veckor senare på min första skoldag i Uppsala
Ögonblickligen
Utan någon smärta
En av de sista bilderna på mormor innan hon blev sjuk
Fyra generationer kvinnor
Jag , mamma, Miranda och mormor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar