Önskar er

 ett Gott Nytt År!

Min kusin Agneta lade upp den söta bilden på mig och mina föräldrar på Facebook

Tycker den är så gullig.. 

Mina föräldrar såg unga och vackra ut.

Min mamma ser lite gravid ut, så den togs nog 1974

2010

Nu närmar vi oss 2011.

2010 var ett känslosamt år för mig.

Jag fann mig själv men den resan var tuff för jag var nog aldrig med 

om liknande känslostormningar. 

Hade nog inte gråtit så mycket och inte varit SÅ arg på mig själv.

När jag landat, kände jag plötsligt mycket glädje och började öppna mitt hjärta. 

Accepterat mig själv.

På det köpet träffade jag världens finaste människa.

2010 var ett tufft men tacksamt År

Ser framemot 2011 med mycket glädje och kärlek

 Ängeln gjorde jag igår av ett skummaterial.

Rensat

 Njuter av jullugnet hemma hos mina föräldrar men saknar Hjärtat så mycket.

Avslutade nyligen mitt konto hos Bilddagboken eftersom jag inte använder den längre. Då passade jag på att spara några bilder från 2009 som ligger varmt om hjärtat.

 Jag i Gamla Gefle

 Miranda och underbara Snövit

 Den hade White Starbear "designat" på

skoj till mig, pga min runda mage

 Elvira och jag

 Lite uttråkad

 Så såg mitt kök ut sommaren 2009

Julen 2009, innan min svampsamling blev större

Miranda och Elvira

Ni har fått en julhälsning från Majken

God Jul!

önskar jag er bloggläsare!

Pyssel och studiomodell

 Här har jag gjort figurer av Fimolera

 Tyvärr råkade jag radera de bättre bilderna på figurerna

Jag har iaf gjort en ängel o en tomte

Här lånar jag Fias supersöta dotter Majken.

Alla bilder utom ängeln har Fia Hjärtström tagit

Spänn av..va

Vågar ni bryta jultraditioner?
Om inte, varför då?
Ni vet väl att det är NI själva som skapar julstressen?
Vem säger att vi ska ha många dyra klappar, ha den finaste julgranen, ha alla kakorna
framme och alla välstrukna julgardiner och dukar..?
NI kanske säger att ni alltid haft så. Men vi och samhället förändras ju hela tiden.
De urgamla tradtionerna kanske inte passar in längre.
Vi måste inte slussas runt hos folk och fira bara för de tycker att ALLA skall samlas.
Det finns ju flera dagar att dela upp besöken.
Förresten måste vi ha alla julgardiner uppe?`
Om ni klagar på stressen... försök stanna upp o tänka
om det är nödvändigt att göra den grejen?
Skit i julhysterin..

 De fina änglarna fick jag av min farmor och de pryder TV:n

De grytlapparna fick följa med hem från Biståndsgruppen tillsammans 

med en bok av Betty Shine. "Sinnets magi"

Jag ser att Biståndsgruppen har 

uppmärksammat retrotrenden

genom att ha dem i en hörna. Men i hutlösa priser!

Kläder, dukar o gardiner för runt 70-150 kr..!

Där kan man inte fynda..

Jag har varit i Härnösand under helgen och

träffat barnen, firat Lisbeth som hade en mingelfest

och träffat trevligt folk.

Hann även se ett litet och gulligt luciatåg i söndags.

Efter luciafirandet åkte vi till Coop för att glädja flickorna som inte var nöjda 

med filmerna som de fick av "tomten"

Då såg jag att det var gott om Stig Lindbergmuggar som alla 

retrobloggare bloggat om. 

Jag är inte särskilt imponerad av dem och förstår inte riktigt hysterin kring dem.

Lucia

Ha en underbar luciadag.

Den bilden är från Rosendals förskola i Umeå.

Lisbeth Wikström står längst till vänster och jag till höger.

Den lilla flickan med rufsigt hår är jag.

Känner mej lite frusen

Har frusit nästan hela dagen och längtar nu efter värme.

Bjuder på lite värmande bilder från somras..

Åh, vad skönt det var den dagen.. *längtar*

Snösnö

Vintern kom plötsligt redan i början på 

november, helt överraskat att vi inte hunnit få in cyklarna.

Det har kommit mer snö sen de bilderna togs

Efter helgen får jag försöka gräva ut cykeln

Men först ska jag träffa barnen, fira ett födelsedagsbarn och vara

med på ett luciafirande

En storm

Du kom och vände på mitt liv
Det är fantastiskt, underbart
men kanske inte så hälsosamt ;-)
Jag trodde nog inte att det skulle kännas så här
intensivt, vackert och sagolikt

 

Sussi

Lite bilder från julfikat på Olofsgården

 L-G, Diana, Mia och hennes son Kevin

 Per Anders med sina barn Elise o Edwin, Åke

Cim och jag

Fikat gick faktiskt jättebra.

Snart ska vi planera nytt program inför våren 2011.

Jag har fortfarande inte hämtat efter händelsen med knäet

för det blir fort trött om jag står för länge.

Det var en rätt rejäl smäll i torsdags, att knäet drogs bakåt men

ingenting är trasigt, känner jag.

Usch, ibland funderar jag på varför allting hände på så kort tid?

Det är väl en slags prövning, men för vad?

Märkligt

Vilken märklig dag. Först startade inte bilen och så var bussen försenad och som råkade ta en extra runda inne i stan. Fick senare en rejäl smäll i mitt friska knä av en paketbud och nu gick kaffepannan precis sönder.. Lingonveckan dök upp mitt i allt..

CODA ( Children of deaf adults) som jobbar med/ för döva är helt fantastiska. Man kan vara avslappnad bland dem och inte behöva förklara, försvara om hur vi tänker och känner oss. De bara VET..för de har redan dövidentitet. Jag måste bara berömma min AMS konsulent som är helt fantastisk. Jag har märkt en stor skillnad mellan henne och den föregående konsulenten. Vi känner oss äntligen förstådda och kan därför bara vara oss själva.

Nu känns det bra och nu kan jag anmäla mig hos AF på måndag.

Julfika

På lördag den 4 december bjuder vi 

Teckenfyran på julfika på  

St Olofsgården i Gävle.

Vi öppnar kl  

15 och stänger kl 18.00

Välkomna med ert glada julhumör..

Svampar

 Den skålen med rådjuren hittade jag i Vårby med 

en god hjälp av min"chokladbroder"

Svampljuset har F gett till mig:)

 Har  nu 50-60 tals julgardiner i köket.. annars ingen julpynt

Beställt namnbrickor till mig själv. Ni ser själv vad de föreställer

Utanförskap

Jag sov lite oroligt o dåligt i natt.
Jag har längtat så efter att få trygghet och stabilitet men nu har det inte blivit som jag tänkt mig.
Jag har inte kunnat påverka min praktik för utanförskapskänslan blev större än jag trodde.
På en arbetsplats ska man utvecklas, växa, kunna påverka, vistas i en god miljö och få information.
Det har inte fungerat riktigt som jag hoppats men det har jag ju full förståelse över varför det blivit så. Jag har känt att min självkänsla och självförtroende börjat tyna och att jag börjar tappa motivation.


Idag ska jag träffa min AMS konsulent och i morgon hela köret.
Det känns inte så givande just nu men AMS konsulenten blev helt överraskad över det hela, trots jag påpekat hur jag känt mig innan. Det kändes som AF bara propsade på att jag skulle fortsätta..
Jag har alltid önskat få jobba med vuxna döva. Inte vårda dem, utan mer som stötta,vägleda..
Få dem må bra.. känna glädje och trygghet.. Hur kombinerar man detta yrke? Vad blir det då?